linasfoto.blogg.se

En liten detalj jag inte har nämnt innan är att jag har haft ätstörningar. Jag hade precis fyllt 16 och var trött på min systers kommentarer om min feta röv, gigantiska lår och blabla. Jag laddade hem en app som gick ut på att räkna kalorier, tänkte gå ner ett par kg bara. För skojs skull. Kände mig egentligen inte tvungen att gå ner men jag hade ju precis fått en ipod och det var sååå coolt med appar som var nytt för mig.

Allt gick så fort. På bara en månad var jag fast. Jag tappade kilon riktigt jävla snabbt. Var det verkligen så enkelt? Hungerkänslorna försvann bara sådär, jag släppte allt annat & fokuserade på min mat, kalorierna, powerwalksen, träningen. Jag hade inte mens på 1 ½ år. Gick ner 15 kg. Jag levde i min egna värld, ignorerade allt och fokuserade på siffrorna på vågen. Räddningen blev min pojkvän. Utan honom hade jag kanske fortfarande levt kvar där, vem vet? Nu känns det bara "haha ofta jag har haft ätstörningar, hur kunde jag leva utan choklad". Så jävla sjukt. Trodde ALDRIG ALDRIG jag skulle bli frisk! Menmen, det är en annan historia.

NU TiLL SAKEN: Idaaag har jag tagit ett stort steg. Jag trodde ju jag var 100% fri från allt, men en liten detalj finns ändå kvar. Äta på jobbet. Jag hade inte med mig någon matlåda under praktiken, för vi fick ändå en fralla gratis. Sen började sommarjobbet och jag vet inte varför jag inte tog med mig mat då? Jag började jobba 18 juni 2013. Sen dess har jag inte haft med mig matlåda en enda dag.  Jag vill men jag vågar inte. TILLS IDAG. Jag sprang med matlådan i handen från bilen in till jobbet, direkt till fikarummet och gömde den längst bak i kylen. Glad för att ingen såg mig. När jag gjorde iordning den imorse sa min pojkvän "är det där mat till DIG?!? DIG?? VA? Ska du ha med dit mat?" och jag blev så JÄVLA förbannad, så jag skrek "Men för helvete håll KÄFTEN!" och sprang in i sovrummet. Han tjatar ändå på mig att jag ska ta med mig mat. Så gör jag det och får sånna kommentarer? Han vet ju vad jag gått igenom. Dedär kommentarerna är det enda jag inte kommit över ännu och kommer nog aldrig göra. I mina öron är det "va ska du äta, jävla tjockis fetto äckel. du som borde banta?"  

Och det är just därför jag inte vågar ta med mig matlåda till jobbet. Folk vet att jag inte har ätit tidigare, sen kommer jag helt plötsligt och äter så då kommer ju kommentarerna... Jag tog ett äpple en gång och då sa en "nämen Lina?! ÄTER DU IDAG?" man ba kääääften. Men ingen på jobbet vet vad jag gått igenom.. Dem menar ju inget illa, men ändå. Jag klarar inte av det. Iallafall, lunchrasten.. Alla mikrorna var upptagna så jag tog ett glas vatten först. Tänkte skita i att äta sen slänga maten när jag gick hem. Men nej jag skulle övervinna dethär. Öppnade kylskåpet försiktigt och mikrade när ingen såg. Och när det plingade blev jag helt skakis. Seriöst livrädd. Shit nu har alla hört att jag mikrat något. Tog ett djupt andetag, petade i maten ett tag och gick ut & satte mig vid bordet igen... FYYYYFAN vilken jobbig känsla. Såklart fick jag en kommentar "ojojooj???? mat? vad har hänt?" men nu fanns det ingen återvändo även om jag bara ville skrika & gå därifrån. Och jag åt. Fast jag kommer nog inte göra om det på ett bra tag. Det var så jävla läskigt. JA, jag är frisk i dagsläget men det är det där lilla jag inte klarar av. Kommentarerna. Kan fortfarande få kommentarer från te.x pojkvännens mamma "va bra att du äter nu Lina, kommer du ihåg förut när du va så liten i maten?" MMMMM jag kommer aldrig glömma det kärringjävel tänker jag då. Fast dem vill ju inget illa. Det går inte sätta sig in i situationen om man inte haft ätstörningar själv. Det gör så jävla ont att höra att man gjort framsteg i maten, att man ser frisk ut, eller bli påmind om att man äter. Även nu, fastän det har gått 2 år. Det gör så inihelvetes jävla ont. Man ska inte få beröm och behöva känna sig duktig för att man äter, det är bland mest naturliga som finns? Äta bör man annars dör man. Så om ni känner någon med ätstörningar, lägg er fan inte i. Säg inte att man ser frisk ut om ni märker att personen inte klarar av det. Det kan såra trots att det gått flera år sen man var fast i helvetet. Även fast man är 99% frisk. Bara håll käften och sköt er eget. Tack.